Min nuvarande samtalskontakt säger till mig att en utmattning kan man inte träna bort - det är vila, vila och åter vila som kan få en att komma tillbaka. Lika lång tid det har tagit att hamna där - lika lång tid att komma tillbaka, i bästa fall. En depression och en utmattning är två skilda saker. En depression kan komma av en utmattning men i grund och botten handlar det om utmattningen, behandlingen för utmattningen. Inte bara se en depression. Mållös. Det är ju det jag alltid har sagt när det gäller mig. Men nästan ingen har tänkt så, speciellt inte inom vården. Jag har inte bara varit en person med depression - den kom när jag redan passerat väggen. När huvudet redan gjort hål i betongmuren. Då kom depressionen.
Jag har under hela min sjukskrivning fått höra att jag behöver aktivera mig, att komma igång med saker, få bort depressionen genom fysisk träning och andra sociala aktiviteter. Jag har hela tiden försökt göra allt det där med blandade resultat. Inte många har förstått att mycket har gjort mig sämre, har bromsat och förlängt min rehabilitering. Jag har förstått det ibland och ibland inte. Jag har ju velat gjort saker för att komma tillbaka, så snabbt det kan gå. Men samtidigt har jag ju hela tiden känt att det är så, att jag mår sämre av att känna press på att prestera aktiviteter, fysisk träning, sociala situationer. Det tragiska är bara att behöva vila sig genom ett antal år, det är inget liv och jag vill leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar